Page 8

Ålderdom med intellektuell funktionsnedsättning Text Thomas Wedérus Om vägen från skola till arbetsliv är en kritisk övergång för många unga med funktionsnedsättning, kan steget in i ålderdomen vara minst lika avgörande. När personer med intellektuell funktionsnedsättning blir äldre möter de ofta ett stödsystem som inte är anpassat för deras förändrade behov. I dag lever personer med intellektuell funktionsnedsättning längre än tidigare tack vare förbättrade levnadsvillkor, men det innebär också en risk att hamna mellan stolarna i samhället. Många får stöd enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som bland annat reglerar rätten till gruppbostad och daglig verksamhet. Men när dessa personer blir äldre kan det uppstå behov och frågor som inte alltid fångas upp av vare sig LSS eller äldreomsorgen. Detta är utgångspunkten för ett Fortefinansierat forskningsprojekt under ledning av Kristina Engwall, universitetslektor i socialt arbete vid Uppsala universitet. Projektet bygger på intervjuer och observationer i flera kommuner för att fånga både de äldres och personalens erfarenheter. – När LSS infördes 1994 var den här gruppen med intellektuell funktionsnedsättning inte särskilt stor. Därför finns det heller inga särskilda skrivningar eller någon tydlig tanke kring vad som händer med dem när de blir gamla. Det är en kunskapslucka som vi vill fylla, säger Kristina. En av de frågor som forskarna vill förstå bättre är hur samspelet fungerar mellan funktionshinder- och äldreomsorgen. De har olika uppdrag, olika kompetenser och ofta begränsad insyn i varandras arbete. Det handlar inte bara om organisation och ansvarsfördelning, utan också om föreställningar kring åldrande, funktionsnedsättning och vilken kunskap som värderas högst. Palle Storm, universitetslektor i socialt arbete vid Stockholms universitet och en av forskarna i projektet, beskriver ett tydligt glapp: – Inom funktionshinderomsorgen saknas ofta kunskap om åldrande, och inom äldreomsorgen saknas kunskap om intellektuell funktionsnedsättning. De här personerna hamnar därför i ett gränsland och riskerar att inte få det stöd de behöver när behoven förändras med åldern. Ett tydligt exempel är när personer lämnar sin dagliga verksamhet. För många är den en central del av vardagen som ger struktur, social kontakt och aktivitet. När den försvinner kan det innebära att stora delar av dagen blir oplanerade. – Utan daglig verksamhet riskerar personen att bli passiviserad, ensam och stå utan meningsfull sysselsättning, eftersom träffpunkter och aktiviteter ofta är utformade för ”normtypiska” äldre, säger Palle. 8 • forte magasin hösten 2026